every moment can changs
Mamma körde. Pappa läste tidningen. Jag sover.
Det börjar på och bli halkit på vägen. mamma kollar så att jag har bälte på mig. jo då det hade jag.
Det började snöa lite smått. mamma märkte att bilarna sakta ner i farten. men det räckte inte.....
Rätt som det var kommer en bil på fel sida av vägen. Rakt mot våran bil. Bilen blev mest skrot på mammas sida.
Jag vaknar. jag ser mamma suddigt framför mig. Jag skriker till mamma: MAMMA VAD HAR HÄNT!?!??!?!!
Mamma svarade mig: Kristin, vi har varit med om en bilolycka. en bil krockade med oss!
Jag frågade vart pappa var någonstans. han hade inte fått nån luft så han fick panik och tog sig ut.
Jag skrek plötsligt till mamma igen: MAMMA JAG KÄNNER INTE MINA BEN!!!!! Mamma tar tag i min ena fot och frågar ifall jag känner att hon tar i den. jag skriker igen att jag känner ingenting. jag känner att nått är fel i min rygg. jag satt ihopsjunken (stavas), jag tog mina knytnävar och präsade dom mot bilsättet, så att jag skulle räta ut ryggen.
Jag minns att jag prata med en kvinna. Jag sa till henne hela tiden att jag ville sova. men jag höll mig vaken. annars vet man ju inte vad som hade hänt riktigt.
nu har jag berättat lite kort vad som hände den 13 mars 2005. orkar tyvärr inte skriva mer om den.
mitt liv ändrades bara på bara nåra få sekunder. det är svårt att leva ett nytt liv. men man måste vara stark. det är jag, men ibland känns det inte att det räcker.
det är så svårt att acceptera sitvationen. kommer jag någonsin göra de?
................................................over and out
Det börjar på och bli halkit på vägen. mamma kollar så att jag har bälte på mig. jo då det hade jag.
Det började snöa lite smått. mamma märkte att bilarna sakta ner i farten. men det räckte inte.....
Rätt som det var kommer en bil på fel sida av vägen. Rakt mot våran bil. Bilen blev mest skrot på mammas sida.
Jag vaknar. jag ser mamma suddigt framför mig. Jag skriker till mamma: MAMMA VAD HAR HÄNT!?!??!?!!
Mamma svarade mig: Kristin, vi har varit med om en bilolycka. en bil krockade med oss!
Jag frågade vart pappa var någonstans. han hade inte fått nån luft så han fick panik och tog sig ut.
Jag skrek plötsligt till mamma igen: MAMMA JAG KÄNNER INTE MINA BEN!!!!! Mamma tar tag i min ena fot och frågar ifall jag känner att hon tar i den. jag skriker igen att jag känner ingenting. jag känner att nått är fel i min rygg. jag satt ihopsjunken (stavas), jag tog mina knytnävar och präsade dom mot bilsättet, så att jag skulle räta ut ryggen.
Jag minns att jag prata med en kvinna. Jag sa till henne hela tiden att jag ville sova. men jag höll mig vaken. annars vet man ju inte vad som hade hänt riktigt.
nu har jag berättat lite kort vad som hände den 13 mars 2005. orkar tyvärr inte skriva mer om den.
mitt liv ändrades bara på bara nåra få sekunder. det är svårt att leva ett nytt liv. men man måste vara stark. det är jag, men ibland känns det inte att det räcker.
det är så svårt att acceptera sitvationen. kommer jag någonsin göra de?
................................................over and out
Kommentarer
Postat av: elina
du är så stark gumman och du klarar detta :') <3
Postat av: Petra
Du är stark och det har du alltid varit sedan jag börja känna dig. Det är underbart att se att du orkar med det här även fast vi vet att det är jätte jobbigt för dig gumman <3
Postat av: en vuxen vän
Det finns olika sätt att hantera en sådan här situation.
Antingen kan man tycka synd om sig själv och bara se det mörka i tillvaron eller så kan man försöka se det som är bra.
Det är du själv som avgör om du är ett offer eller om du är en söt och underbar tjej som har massor av möjligheter.
Såg du idrottsgalan? Killen som saknade båda benen och en arm men ändå kunde simma var en av de mest underbara personer jag sett. Vilken utstrålning!
Trackback