kiiirri

shuululu!

dagen har inte varit lika bra som dom andra har varit när jag har varit här på Frykcenter. jag vill ha sällskap! visst, har jag människor runt omkring mig om dagarna. men det inte samma sak som sina familjemedlemar eller ens vänner :) men imorgon kommer äntligen pappa och hämtar mig! ska bli underbart skönt. har liksom inte ens gått untanför dörren sen i söndags och nu är det onsdag. inte konstigt att jag börjar bli otålig :P
Men en sak måste jag lära mig att ta till mig. pratade nämligen med Ylva. hon är kurator på Frykcenter. hon och jag har pratat mycket om vad jag har gått igenom och att jag har klarat av det jag inte trodde jag skulle klara av osv. liksom jag ska ta STUDENTEN snart. för nårgra år sen trodde jag inte att jag skulle klara av skolan, att jag skulle få hoppa av skolan eller köra på hem undervisning. men nej då jag har faktiskt varit jävligt stark och klarat av detta. nu ska jag fanimej ta studenten den 7 juni (det är då va?) haha! å det ska bli så jävla underbart.

folk frågar mig hur jag orkar ha sån glädje kvar och orkar överhuvet taget va som jag är.. att jag är stark och så. att dom själva skulle inte klara av det. de flesta säger att dom skulle bara typ sitta hemma och "rutna bort"
HUMOR.KÄRLEK,FAMILJEN.VÄNSKAP.BEKANTSKAP. - allt detta har hjälpt mig genom dom här 5 åren som har gått! man ska inte ge upp! när jag blev skadad, första jag tänkte på:
 . att jag inte kommer få någon kille. för det är väl ingen kille som vill ha en tjej som sitter i rullstol?
 . att jag kommer aldrig komma flytta hemifrån!
 . att jag inte kommer klara mig utan någons hjälp.
. jag var rädd att mina vänner skulle ta avstånd från mig.

men ALLT detta har gått SÅ jävla bra. :D
t.e.x. som med vänner.. dom är kvar + att jag har fått många nya! underbart.

BYE